Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Amning och kräkfritt

Sakta men säkert avvecklar vi amningen. L somnar utan bröstet på kvällen, men vill fortfarande snutta en stund om hon vaknar till igen efter en stund eller under natten. Dagtid frågar hon inte efter amning längre och idag hoppade vi utan dramatik över frukostamningen och gick direkt på gröten. Det har gått mycket bättre sen jag släppte pressen att jag MÅSTE avsluta. Hur det ska gå att sluta nattamma får vi se. 

Vi är nu inne på tre veckor som kräkfria. Tänk om vi äntligen är klara med det där! Jag har fått vara petnoga med mängden mat som serveras. Mindre portioner, men tätare måltider i kombination med att L:s magmun nog börjar fungera bättre har varit lösningen. När det var som värst hjälpte ingenting, men nu så. 

Jag är vansinnigt rädd för att L ska sätta i halsen, men vi tränar oss på bitar nu. L klarar det bra. Majskorn, ärtor, små bitar smörgås och halva russin har vi till exempel testat. Mycket åker ut igen, men tuggar gör hon. Hon har problem med konsistensen på viss "köpemat", men hon äter annars det mesta. Allra helst äter hon hemlagad köttfärssås eller korvstroganoff. Jag tar till burkar för att hon ska få variation och för att jag inte riktigt alltid hinner laga mat. Mat för egen del prioriterar jag inte alls. Jag gick upp tjugo kilo när jag var gravid och nu har jag gått ner tjugofem. 

I torsdags kom grannlägenheten ut som ledig från och med första mars. Jag har anmält intresse och snart får jag veta om vi fått den. Hoppas. 

Dagen idag

Jag och L har varit hos mina föräldrar hela dagen. Vi kom hem vid fem, sen har det varit kvällsgröt, tandborstning, pyjamas och natting av övertrött, hyperaktivt barn. Jag är bara övertrött. Jag har ätit några bitar julgodis till kvällsmat och orkade inte upp igen efter att L somnat. 

Mamma och pappa har varit gifta i över fyrtio år. Mamma är inte ens 63, men fick en Alzheimerdiagnos för några veckor sen. Pappa drar ett tungt lass och är fantastisk med henne trots att sjukdomen gjort henne förändrad, och det där med "i nöd och lust" ställs verkligen på sin spets nu. När jag och L skulle åka idag hem stod mamma och pappa och vinkade i fönstret som de alltid gjort. De var så fina att jag blev alldeles rörd. Det blev så påtagligt hur skört livet är. Jag sörjer att L inte kommer att få lära känna sin mormor på riktigt, så som hon egentligen är, men jag är tacksam över att jag är föräldraledig så att vi har möjlighet att tillbringa så pass mycket tid med mina föräldrar som vi gör. 

Idag är det tre år sedan jag och D blev tillsammans. Det har hänt så mycket under dessa tre år. Vi har haft våra stormar att rida ut, men han är fortfarande min livskamrat och bästa vän. Tre år. 


Samsovning

Spjälsängen används nu mest för att förvara saker den lilla klåfingriga trollungen inte ska komma åt. Det ju ändå inte någon som sover där just nu. Egen säng funkar överhuvudtaget icke för den yngsta familjemedlemmen. Jag har gett upp strävan att göra "BVC-rätt" och vi gör det vi mår bäst av. Samsovning. 

Tänk att jag är någons mamma. Tänk att jag har ett barn. En stollig liten unge med två små sylvassa tänder. En tokig liten en som skrattar åt sina egna fisar och är den ljuvligaste varelse jag någonsin mött. Nu ligger hon bredvid mig i sängen. Min dotter. Just nu sover hon lugnt. När hon vaknar till under natten brukar hon krypa nära eller sträcka ut handen för att känna om jag är kvar. Hennes mjuka lilla hand på min kind gör mig varm i hjärtat. Nu ska vi sova.