Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Kaos

Vi flyttar snart och det är kaos här hemma. Planen var från början att vi skulle flytta på onsdag, men onsdag blev torsdag och torsdag verkar bli fredag. Jag älskar den här lägenheten, men varje dag extra i flyttkaoset sliter något enormt. Jag vill bara få det klart. Anledningen till att vi inte kan flytta som planerat är att grannen inte kommer åt lägenheten som hon ska flytta till. Den blev inte godkänd på slutbesiktningen och det ställer till det ordentligt. 

D har varit här i helgen och vi har haft det jättemysigt. 120-sängen är aningens liten för tre, men vi delade utrymmet rättvist. Eller nja... D och L delade hyfsat rättvist och jag hade väl de tio yttersta centimeterna att spralla runt på. Det är inget sovarrangemang som hade fungerat i längden, men med god vilja kan två nätter vara okej. Tanken är att L så småningom ska sova i egen säng och när ekonomin tillåter ska jag köpa dubbelsäng, men tills dess få vi knö ihop oss. Det finns ju hjärterum och då finns det som bekant även stjärterum. 

Mammografi och potta

Igår morse ringde jag bröstmottagningen och berättade om knölen jag hittat i bröstet. Redan på eftermiddagen blev jag uppringd och erbjuden en tid idag klockan tio. Det var en sådan lättnad att bli tagen på allvar och dessutom få en tid så snabbt. 

Mamma och pappa följde med mig till mammografin. Jag behövde hjälp med passning av L och de fick välja om de ville passa henne hemma hos sig eller följa med. De valde att följa med. Pappa tänkte lite längre än vad jag gjorde. Jag tänkte bara på att det skulle vara så enkelt som möjligt för dem att vara barnvakt, han tänkte på att jag skulle slippa vara ensam. Han är klok, min pappa. 

Undersökningen gick bra. De var noggranna och kollade med både mammografi och ultraljud. Knölen visade sig vara en lymfkörtel och allt var helt normalt. Läkaren tyckte att jag gjort helt rätt som kontaktat sjukvården och sa att det bara är att ringa om en hittar något avvikande. 

Nog om det. 

För ett par dagar sedan tog jag fram pottan till L. Jag testade att sätta henne på den - och hon kissade! Jag trodde det var ren och skär tur, men hon har upprepat bedriften flera gånger sedan dess. Hon kan inte tala om att hon behöver gå på pottan, men har jag bara rätt tajming verkar hon förstå vad hon ska göra när hon väl sitter där. 

Dyngförkyld

L hade ännu en jobbig natt. Febern steg igen under kvällen och vid elva gav jag alvedon. Hon kunde somna efter ett tag, men hon har sovit dåligt, vaknat ofta och varit ledsen. Hon är feberfri idag, men väldigt förkyld. Aptiten har varit usel, men hon fick i sig en hyfsad portion vid lunch. 

L har behövt mig mer än vanligt nu när hon är sjuk, så jag har inte riktigt hunnit med mig själv. Idag har jag åtminstone duschat och klätt på mig, men fixa mat till mig själv har inte varit högprioriterat. Jag har vant mig vid att inte äta så ofta, men att inte ens kunna gå på toa utan att L skriker förtvivlat är svårare. 

Det är jätteskönt att L mår bättre idag och om hon fortsätter pigga på sig kan vi nog jobba ikapp med soppåsar och tvätt i morgon. Hemmet gror igen otroligt snabbt om jag inte plockar som jag brukar. 

Mina bröst verkar äntligen ha förstått att det är slutammat. Tomma är de inte, men jag förstår redan nu att jag kommer vara extremt plattbröstad när det sen sinat helt. Inte så kul kanske, men det är bara att gilla läget.