Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Hår

Med tanke på hur mycket hår jag tappar dagligen är det ett lite av ett mirakel att jag fortfarande har något kvar.  Det är kopiösa mängder! L, med sina hårda nypor, är väl skyldig till en del i och för sig, men det mesta lossnar av sig självt. Det ska bli spännande att se hur länge det kommer att rasa av mig så där. 

Något annat jag är nyfiken på är hur kroppen kommer reagera sen när jag slutar amma. Min sjukgymnast sa att den "tajtar till sig" då. Sjukgymnasten ska jag förresten besöka på måndag.  Jag har gjort mina övningar nästan varje dag, men tyvärr utan synligt resultat. Det ska bli spännande att se vad sjukgymnasten säger om det och vad jag får för nya bålstärkande övningar. 

Utveckling och annat

Det var inte bara tur när Lilla L lyckades vända sig från rygg till mage. Hon hade en stillsam dag dagen efter den första vändningen, men nu tumlar hon runt så fort jag lägger henne på golvet. Ibland fastnar ena armen under kroppen, men hon börjar få ordning på det också. Hon vill helst ligga på mage hela tiden, men hon orkar inte det. Problemet är att hon inte förstår det själv, så hon blir både arg och ledsen när jag lägger henne på rygg för en stunds vila. 

Jag har börjat få lite problem med maten. Jag vill äta nyttigt, men jag prioriterar inte ätande. Ibland när L sover väljer jag att vila istället för att fixa ordentlig mat. Jag blir inte sugen på något heller. Jo, godis, men det brukar jag försöka låta bli. Jag måste skärpa till mig. Om inte annat för Lilla L:s skull. Jag vill att amningen ska fungera länge till och då är det viktigt att jag sköter kosten. 

Jag gick upp tjugo kilo under min graviditet. Jag har gått ner det mesta, men har ungefär fyra kilo kvar. Jag känner ingen stress att bli av med det sista överskottet, det får bli när det blir. Jag går promenader och gör mina rehabövningar, det får räcka så länge. Jag skulle vilja gå lite längre promenader, men jag har problem med barnvagnen som gör att jag tappar lusten till det. Barnvagnen är en helt egen historia. Jag får återkomma med den följetången. 

Fysioterapeut och katastroftankar

Igår var jag hos fysioterapeut. Lilla L är nästan tre månader gammal och hon börjar bli tung att bära. Jag behöver träna upp bålstykan. Jag hade inte fantastisk hållning innan graviditeten, men nu är den under all kritik. Jag brukar tycka att alla typer av rehabträning är tråkigt, men det här känns viktigt och övningarna är okej. Fysioterapeuten kände på magmusklerna och de är helt intakta. Nu ska jag träna hemma i två veckor och sen är det uppföljning. Min förhoppning är att jag så småningom ska lyckas tajta till "korsetten" och på så sätt slippa ryggont. Om magen blir lite plattare är det en önskvärd bonus, men det är inte högsta prioritet. 

Jag är en person som har lätt för att oroa mig och igår gick mina tankar fullkomligt bananas. Jag vet inte riktigt vad som triggade det, men plötsligt funderade jag över massa hemska scenarion. Sjukdomar, död och elände. Till slut somnade jag av ren utmattning. Jag älskar min dotter oändligt och jag lär oroa mig för henne resten av livet. Jag måste lära mig att hantera det. Jag måste. För både min och L:s skull. 

I morgon är det dags för BVC. Tremånaderskontroll och vaccination står på schemat.