Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Vardag

Dagarna går och jag älskar vardagen med L. Vissa dagar får vi massor gjort, andra dagar är vi inte särskilt effektiva. L är i och för sig alltid snabb och effektiv, det är jag som kan vara seg och långsam. L är faktiskt blixtrande snabb. Hon vet precis var hon helst inte ska vara och det blir direkt hennes favoritplatser. Det är inte så att jag har en massa regler för henne, det är kort och gott så att hon inte får vara där hon kan skada sig. Hon klättrar till exempel gärna upp på babysittern. Det är en perfekt uppförsbacke tycker hon. Hon far fram som en tornado och sprider ut skor och leksaker över hela lägenheten. Får hon några sekunder i badrummet kastar hon ut blöjor eller annat hon kommit åt. 

Idag åkte L i kundvagnens barnsits för första gången. Det gick så där. Hon är stark i ryggen och hon tyckte nog själv att det gick jättebra, men hon föll åt sidorna hela tiden. Eftersom jag fick hålla i henne hade jag inte händerna fria, så efter en stund hamnade hon i bärselen igen. 

Vi "pratade" med varandra idag, L och jag. Inte bara envägskommunikation, utan aktivt växelvis deltagande från oss båda. Det var inga ord, men ändå. L liksom morrade och jag morrade tillbaka. Hon skrattade och morrade igen. Så höll vi på. Jag testade att morra igen lite senare. L skrattade och morrade tillbaka. 

Jag har sen några veckor tillbaka ett måndagsnöje. Nöje är kanske att ta i, men jag har inte så hemskt höga krav på underhållning. Det låter ganska fånigt, men i alla fall. På måndagar släpper matbutikerna veckans erbjudanden och jag brukar gå igenom dem för att sen lägga upp en plan för veckohandlingen. För mig har det blivit en sport att jämföra priser och handla för så lite pengar som möjligt. Nu när jag är föräldraledig hinner jag åka till olika butiker på ett annat sätt och det finns faktiskt ganska stora pengar att spara. 

I morgon klockan tio är det föräldragrupp på BVC. Vi brukar ju gå upp vid halv sex, så vakna är vi, men att vara redo att möta världen utanför klädda i annat än pyjamas så tidigt? Det är tur att det inte är så ofta. 

Totalt äggfri kost

Nu har jag pratat med BVC. De var av annan åsikt än läkaren på vårdcentralen. Allergiutredning kan tydligen inte göras på så små barn och tills vidare är det totalt äggfri kost som gäller. Även för mig alltså, trots att läkaren igår sa annorlunda. Den 22/10 har vi tid hos barnläkaren. 

Jag har ju ätit ägg utan att L reagerat, men nu vågar jag inte chansa. Det är bara lite mer än två veckor till läkarbesöket och fram tills dess är det inga som helst problem att låta bli. När jag berättade om L:s kräkningar för sköterskan (som inte lyssnade ordentligt) föreslog hon att jag helt skulle utesluta mjölkprodukter också. Då höll jag på att börja gråta. Behövs det så gör jag det utan att tveka, men inte på så lösa grunder. Sköterskan hade nog tyckt sig höra att L kaskadkräks vid varje måltid, men så är det ju inte. När jag igen förklarade vid vilka tillfällen kräkningarna kommer ändrade hon sig och sa att det är överskottskräkningar. Jag fick känslan av att sköterskan hade så fullt upp med att prata eller tänka ut vad hon skulle säga härnäst att hon inte lyssnade på vad jag sa. 

Sexmånaderskontroll

Min lilla tokfia är nu 8490 g tung och 67,5 cm lång. Läkaren sa att hon hade "tjocka goa lår" och att han inte hade något att anmärka på. Vi träffade tyvärr inte vår vanliga BVC-tant idag. Nästa väga/mäta är om två månader och då hoppas jag hon är på plats. 

L:s sömn. Det går inte åt rätt håll precis och jag vet inte om en kan göra något eller om det bara är att vänta ut. Jag har i alla fall inga fler idéer och nu följer jag minsta motståndets lag för att orka. 

L blir trött tidigt. Hon äter gröt vid sextiden och somnar sen vid halv sju, sju. Hon sover en halvtimme och vill sen vara uppe ett tag till. Vid cirka nio somnar hon för natten efter att ha ammats och vid tio ungefär börjar stöket. Hon vaknar inte riktigt, men hon skriker, sparkar och vrider sig och är jättesvår att trösta. Jag tror att hon drömmer mardrömmar. När hon till slut kommer till ro lägger jag henne i sin säng igen. Efter kanske tio minuter repeterar vi och så håller vi på tills jag ger upp och lägger hennes hos mig. Det är mysigt att samsova, men L kan inte riktigt hantera närheten till mina bröst. Hon drar och sliter i mina kläder för att komma åt att snutta och jag förstår ju att det inte är mat hon behöver, utan närhet eller tröst. 

När L var tre månader ungefär sov hon hela nätter och behövde bara nattammas någon enstaka gång. Hon hade sin tumme att snutta på om hon vaknade. Av någon anledning slutade hon tvärt med tummen och sömnen har varit kass sen dess. Det är nästan två månader sen nu. 

Enligt tips på nätet ska en "ta striden" gällande nattsnuttandet. Det är bara att ge nappen, viska några tröstande ord och visa att en finns där tydligen. Min unge tar varken napp eller flaska och om hon ska höra vad jag säger genom sitt höga röstläge räcker det inte att viska precis. 

Jag förstår inte varför L vaknar när hon somnat för natten, men tänker att det nog hör utvecklingen till och att det kommer att gå över. Behöver hon samsova ett tag för att känna sig trygg, ja då får vi väl samsova ett tag. Jag måste ju själv få sova lite på nätterna och just nu är det inte läge att "ta striden". This too shall pass och en gör vad en måste för att orka medan man väntar på att lugnet ska infinna sig.