Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Tredje kvällen

Tredje kvällen med nattning utan inblandning av bröst och det gick bra. L hade väldigt svårt att komma till ro, men hon tjatade inte alls om amning. Hon var bara övertrött på ett jättemysigt sätt och fnittrade, pratade och gosade. 

Min kropp klarar nedtrappningen bra. Första morgonen spände brösten en del, men i övrigt har det inte varit några större problem. Det blir troligtvis morgonamning några dagar till innan vi sen slutar helt. 

Vi gick till BVC för en extra koll gällande L:s vikt och längd idag. Senast hade hon på en månad bara gått upp 70 g och inte vuxit något på längden, så jag ville veta om det fortfarande stod stilla. Det är lite svårt att veta hur rättvisande längdkurvan är eftersom vi haft olika sköterskor och olika mätstickor, men hennes kurvor har liksom planat ut. Senaste månaden hade hon i alla fall vuxit 1,5 cm och gått upp 270 g. Hon är tillbaka på sina egna kurvor igen, det vill säga lite, lite över medelkurvan gällande vikten och lite, lite under gällande längden. Hon växer alltså som hon ska och jag kan dra slutsatsen att hon får i sig det hon behöver även om hon vissa måltider bara får i sig några brödbitar. 

Jag är lättad över att det går så pass bra som det gör att sluta med amningen. För oss har det varit rätt att låta det ta tid. Amning dagtid slutade vi med när L var nio månader eftersom hon då åt tillräckligt med vanlig mat för att vara redo. Tre veckor senare slutade vi med nattamning. Det var precis så här jag hoppades att det skulle gå till, att vanlig mat skulle ta över så att amningen till sist inte behövs. Jag ville att tänket skulle vara tillvänjning av mat snarare än avvänjning av amning och det lyckades. Jag vet att vissa tycker jag ammat L för länge, men jag vet också att vi har gjort det som varit bäst för oss. Vi är ett bra team, L och jag. 

Kräk och kräk och kräk

Idag har jag pratat med BVC om L:s kräkningar. Hon småkräks inte alls längre, men de stora tsunami-kräkorna är kvar. Kaskadkräkning kallade BVC-sköterskan det. Jag har fört anteckningar, men kan inte se någon röd tråd gällande när det inträffar. Ett tag trodde jag det var när hon ätit lax. Sen trodde jag det berodde på att hon var snorig och slemmig i halsen. Ibland tänker jag att det är för att hon ätit för mycket. Tydligen kan det vara så här utan att något är fel, men det bokades ändå in en läkartid. Redan i morgon ska vi träffa barnläkaren och det känns bra. Min senaste teori är att L har en känslig kräkreflex och att minsta lilla kan reta. Till exempel konsistensen på lax eller annan mat, om hon blir lite för mätt eller om det kommer för mycket bröstmjölk vid amning. 

Amning förresten. Jag kommer aldrig lyckas sluta amma. Så känns det just nu.  Dagtid går det ganska bra och L äter rätt så okej av "riktig" mat. Morgon, kväll och natt är svårare. L vill snutta när hon är trött och hon kommer inte till ro utan bröstet. Jag förstår att hon inte kommer att sluta självmant, så jag får ta striden snart. Det är inte läge så länge hon är mitt i utvecklingsfasen, men snart borde hon vara lite stabilare igen.  Just nu är jag så påverkad av L:s usla sömn att jag inte orkar bråka. Jag vet inte om vi ska ge välling en chans till eller inte.   Jag får fundera på det. 

Sömn!!!

L sov inte så mycket under dagen igår. Vid kvällsgröten gick hennes ögon i kors och hon såg ut att kunna somna sittande. När pyjamasen var på kom hon in i andra andningen och var helt tossig, för att sen slockna tvärt strax innan sju. Jag ammade henne vid tio, sen sov hon tills hon ville ära igen halv fyra!!!! Jag vaknade till då och då av att hon gnydde i sömnen, men jag behövde inte gå upp. L hade svårt att somna om när hon ätit, men jag fick nog 1,5 h sömn till, hon något mindre. Så här bra har vi inte sovit sen i juni tror jag!

Läkarbesöket igår gick bra. Jag gillar barnläkaren. Rådet vi fick är att låta L få lite, lite mat som innehåller ägg, typ nån smula pannkaka. Vid reaktion fortsätter vi utesluta ägg, går det bra kan vi sakta utöka. Det samma gäller mig. Det vi ska vara lite vaksamma på är fisk. Tydligen "ska" man introducera plattfiskar först, sen lax och sist torskfiskar. Det hade med äggviteämnen att göra, och torsk skulle visst innehålla mest av det. Lax äter L sen ganska länge tillbaka, och hon har inte reagerat på det.  Enligt läkaren är det också bra att tidigt och sakta introducera nötter och jordnötter. Jag fick rådet att börja ge pyttelite jordnötssmör. Jag har tänkt att både äggtest och jordnötstest ska ske när vi har sällskap. Det känns lite säkrare om vi behöver åka till akuten.