Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Prioritera

Det är en intensiv period just nu. L är väldigt intensiv. Jag klagar inte, men konstaterar att jag är oerhört trött. Jag får ännu oftare nu än tidigare välja och välja bort. L är prio ett och jag själv är inte prio alls. 

L:s nya grej att resa sig mot allt ställer lite högre krav på mig gällande att vara nära. Hon når plötsligt så mycket fler saker som inte är lämpligt för bebisar och riskerar att ramla och göra sig illa. Hennes humör är svajigt och hon roar sig inte själv ens kortare stunder. Hon sover helst inte alls, men slocknar förstås till slut ändå. På mig. Att lägga ner henne har inte fungerat. 

Den här dagen går inte till historien som en av de bättre precis. Jag tyckte lunchen fungerade okej, men ändrade mig när L kräktes upp allt igen innan vi ens lämnat matbordet. Jag har inte prioriterat varken dusch eller mat för egen del och jag åt nyss dagens första måltid. Om jag varit tvungen att duscha eller annat så hade jag löst det, men det har inte känts viktigt idag. Jag har inte ens hunnit känna mig hungrig. L har gråtit, skrattat, gnällt och "pratat". Hon bröt ihop alldeles när jag gick på toa. Jag stänger aldrig toadörren när det bara är hon och jag hemma, men hon tyckte väl att avståndet på ett par meter blev för stort. 

Det är en ny dag i morgon och även denna fas kommer att passera. 

Min dotter

Det finns människor som tycker att jag inte borde fått bilda familj på det sätt jag gjort, att jag är egoistisk och att jag inte tänker på det stackars barnets bästa. Som väl är har ingen jag känner yttrat detta, men jag har stött på åsikten i olika internetforum. 

Jag vet inte hur min dotter kommer tänka och känna kring att inte ha någon pappa, men jag tror inte att hon per automatik blir en olycklig människa. Jag tror att goda relationer är viktigt och att det inte alls behöver höra ihop med blodsband. 

Så här långt är min lilla trollunge en glad och trygg liten person och jag ska göra mitt allra yttersta för att det ska fortsätta vara så. Hon är älskad av många och till vår familj räknas både släkt och vänner. Hon kommer säkert att undra och fråga kring hur hon blev till och jag kommer att svara så bra jag kan. Jag hoppas att hon kommer att förstå hur otroligt efterlängtad hon var och hur lycklig jag är över att vara hennes mamma. 

Första tanden!

Min lilla trollunge är inte särskilt intresserad av  att låta mig titta i hennes mun, utan låter mig bara känna lite snabbt ibland. Jag vet därför inte om man kan se den ännu, men i det svullna och säkerligen ömma tandköttet, sticker en liten tand upp. Det känns som  att hon föddes alldeles nyss, och plötsligt är hon en liten människa på åtta månader, med tänder och allt.  70 cm lång, 9070 g tung och på riktigt finast i världen. 

L ålar, klättrar, sitter utan stöd och reser sig  till stående om hon hittar något lämpligt att klättra på. Det där med att sitta kom så plötsligt. L har inte varit det minsta intresserad av att träna på att sitta när jag föreslagit det, men hon har lyckats sätta sig själv och nu kan hon alltså. Sen är hon ju nybörjare och inte jättestadig ännu, så jag får trösta då och då när hon råkat välta. 

D har varit hör lördag till onsdag och det har varit otroligt mysigt. Problemet är bara det att jag prioriterat myset och därför inte tagit en enda tupplur medans han varit här. Jag vill aldrig slösa den värdefulla tid vi har tillsammans och väljer då hellre bort sömn. Jag känner mig därför helt mosig i huvudet nu, men det är det värt. Vi har haft fina dagar.