Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

Bänken

Här går vi ofta förbi, L och jag. En alldeles vanlig bänk som på något sätt blivit viktig för mig. Här tvingades jag vila när jag nyss blivit gravid och upptäckte att jag inte orkade ens hälften av vad jag brukade, och här har jag nödammat. Otaliga barnvagnspromenader förbi bänken har det blivit sedan L kom och varje gång vi passerar tänker jag på den där första vilan som nygravid. 

Jag tänker ofta på graviditeten. Jag var extremt trött, men jag skulle ändå så gärna vilja vara gravid en gång till. Det var inte kul att gå upp så mycket vikt, men i övrigt gillade jag det. Det är i alla fall så jag minns det. Jag har ett år till på mig att bestämma mig, men i hjärtat vet jag att jag vill ha en liten till. Vad hjärnan och plånboken tycker får jag återkomma till. 

Jag älskar att vara mamma och jag älskar min unge. Hon är en så rolig unge dessutom! Det är inte idel solsken och jag känner ibland att någon av oss borde gå ut och andas och svalka sig på balkongen en stund, men vi har det på det hela taget väldigt bra. Jag är lyckligt lottad. 

(null)

Gott nytt år

2018. Vilket omtumlande år. Jag blev äntligen mamma och min unge är på riktigt den bästa av ungar. Hon är utan konkurrens årets höjdpunkt. Mitt livs höjdpunkt faktiskt. 

För ett år sen var D här. Jag var tjock och trött och somnade vid tolvslaget. D är här i år också. L sover i min famn. Jag är inte särskilt tjock, men väldigt trött och somnar troligtvis före tolvslaget. L meddelade nämligen uppstigning 04:15 i morse. 

Nu är det mysbrallor och skräckfilm som står på agendan. Gott nytt år!

(null)

Jul och mys

Vi har firat jul. L:s första jul. Hon var inte det minsta rädd för tomten men förstod inte riktigt det där med paket, så några klappar följde med hem och öppnades på juldagen när D hade kommit. D ska vara  här i en vecka och det är jättemysigt. Även om L är mitt ansvar blir det ändå lite avlastning när det finns en till som kan roa henne. Det känns härligt att sitta nära i soffan och se en film eller helt enkelt bara vara i samma rum. All tid tillsammans är lyx när en har ett distansförhållande. 

D har inte vaknat ännu och L somnade just, så jag har lite egentid. Jag vet att jag borde försöka sova jag också, men jag är inte så sömnig just nu. Det tar lite tid att gå ner i varv, så jag brukar hinna bli sömnig lagom till att L vaknar. 

I dagarna har L börjat vinka lite mer på riktigt och inte bara härmat. Hon säger också mamamamamama allt oftare, så jag tror att hon snart säger sitt första "mamma" och faktiskt menar mig.