Mitt livs tonartshöjning

Nu börjar den på allvar, min resa mot föräldraskap. Om allt går vägen kommer jag att skapa en alldeles egen liten familj. Världens bästa familj.

80%

Enligt min gravidapp har nu 80% av graviditeten passerat och det är mindre än två månader kvar till beräknad förlossning. Planen  att jobba på som vanligt håller än,  men jag får dagligen försvara mitt val. Det är klart att det hade varit skönt att vara ledig, men eftersom jag mår så bra som jag gör är det bäst för mig att jobba. Mitt arbete är inte så tungt att jag skulle kunna få havandeskapspenning och sjukskrivning finns det inga skäl till. Jag vill inte slösa på mina föräldradagar och dessutom är det  rent ekonomiskt bra om jag får full lön så länge som möjligt. Hade jag varit gjord av pengar hade jag varit hemma och vilat upp mig inför vad som komma skall, men nu är det inte så. 

Tröttheten som följt mig hela graviditeten har ändrat karaktär igen. Jag sover nu varje dag efter jobbet, jag fungerar inte annars. Det beror nog till en viss del på att nattsömnen är så usel. Jag vaknar varje eller varannan timme under natten och får ingen ordentlig sammanhängande sömn. 

Idag väntar studiebesök på förlossning och BB. Mina systrar ska följa med mig. Eftersom jag känner att jag blir tröttare och tröttare vågar jag inte vänta längre och det finns väl egentligen ingen anledning att skjuta på det. Jag räknar med att sista månaden blir tung och då vill jag ha så få måsten kvar som möjligt. Att ha sett förlossning och BB känns som en viktig del av mina förberedelser. Dels att jag vet vart jag ska när det väl är dags, men också vad det gäller min vistelse där. Vad finns där gällande blöjor och sånt? Vad behöver jag packa? Hur fungerar familjerummen? Är det något särskilt jag måste tänka på gällande D? Efter kvällens  besök bör jag kunna veta vad jag ska packa ner i BB-väskan tänker jag. 

Jag funderar på om bebisen ligger med huvudet ner nu. Rörelsemönstret har ändrat sig lite och jag känner sparkar väldigt högt upp. Igår var det en lugn dag i magen och jag blir alltid lite orolig när det är så. Jag vill ha full fart hela tiden! Jag är dock inte så orolig att jag behöver kolla upp att allt är okej där inne. Bebisen rör sig ändå tillräckligt mycket för att lugna mig. Det är fortfarande en del knuffar eller sparkar, men mest är det som att bebisen bökar runt. Tänk vad tomt det kommer att kännas i magen sen när bebisen äntligen är ute sen. 
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: