Min mobil ringde. Det var pappa. Han undrade om jag hade möjlighet att prata eller om jag hade fullt upp. Han ville ha hjälp att beställa en smörgåstårta från "min" Ica-butik. Stackarn blev ganska överraskad när jag sa att jag var på förlossningen
och skulle föda barn.
Barnmorskan eller undersköterskan kom in då och då för att undersöka eller bara kolla läget. Öppningsskedet gick undan och plötsligt var jag öppen 8 cm. Först då testade jag lustgasen och blev inte särskilt imponerad - bara yr. Jag
fick börja med låg dos och andades nog in lite för mesigt. Jag blev fullblodsproffs på det där med lustgas, men det var först längre fram.
Det gjorde allt ondare och jag frågade mina systrar om förlossningspersonalen inte tänkte ge mig någon annan smärtlindring än lustgas. De svarade att det nog var för sent eftersom allt gått så fort. Vid nästa undersökning konstaterade barnmorskan
att jag var fullt öppen, men att bebisen låg för högt upp. Jag fick inte krysta eftersom det stressade honom eller henne. Jag hade kraftiga värkar, men bebisen vägrade komma ner. Lustgasen blev min närmaste vän och jag började undra vad i hela friden jag
gett mig in på.